Skugglegend

Skugglegend

Ta inte livet på för stort allvar, men slösa inte bort det

”Jag gläds, samtidigt som jag är innerligt trött på att alltid glädjas åt det lilla. Jag vet att det är en fin egenskap som jag tror att jag ärvt av min mor, men ändå.”

”Att finna och njuta ensamheten i en ensamhetslös tid och kultur är nog den största glädjen. Även om det liksom med så många andra njutningar handlar om något man inte kan avgöra när det har förvandlats till ett destruktivt mönster. Alla döljer vi svärtan i oss själva så hårt. Ljuger för oss själva. Intalar oss att det vi vill ha också är det vi behöver, intalar oss att det fega och bekväma är det rätta och sunda.”

Av Per Hagman

Jag har en bilddagbok men kände att jag saknar att skriva och därför blev det en blogg. Jag kommer att skriva om tankar, livet, funderingar, samhälls iakttagelser, åsikter, nöje, kultur och händelser.

Hemlängtan

2013Posted by Sofia Sat, May 18, 2013 14:41:03
Ett tag sedan jag skrev nu. Jag var ju i Bryssel förre helgen. Det var kul att komma iväg och kul att ha varit i Bryssel. Tyvärr var vädret lite trist. Och vädret är trist här i London också, känns sådär kul när alla där hemma lägger upp massa härliga vårbilder från Sverige. Åh älskade Sverige, grönskan, naturen....du är så vacker, speciellt vår, sommar och höst.

Bryssel, hm jag vet inte vad jag tyckte, sådär faktiskt. Eftersom EU har sitt center där så trodde jag nog att det skulle vara en mer cosmopolitan city, mer liv och rörelse. Men det är en ganska liten och måste säga det tråkig stad, det händer inte mycket där. Sedan hade vi två inte alltför trevliga upplevelser av staden när vi var ute på lördagen. Men det får mig att ännu en gång reflektera över Sverige och inse hur bra vi har det. Det märktes i Bryssel helt enkelt att de är beroende av turister på ett helt annat sätt och att det bara handlar om pengar, så jag kan förstå på ett sätt även om det för en annan känns ganska otrevligt och något som aldrig skulle hända i Sverige. Kan berätta om den andra händelsen. Vi gick till en pub för att testa belgisk öl. Jimmy hade druckit upp och jag hade lite kvar i mitt glas. Vi ville bara få njuta av semestern och relaxa, men inte så att vi hade varit jättelänge på stället utan suttit pratat och druckit i normal takt. Jimmy gick på toa och när han kom tillbaka känns det som att vi var i kvalet och valet om vi skulle stanna eller inte, vi gillade stället först så vi hade nog kunnat ta ett glas till. Men när bartendern/servitören kom fram och fråga om vi ville beställa mer så hade vi nog inte bestämt oss och ville avvakta lite, kanske kolla i lugn och ro vad vi ev ville ha. Då säger bartendern/servitören..."man måste beställa var 30 min...annars lämna stället". Vi var nog så paffa att vi inte hann reagera...jag menar 30 min, om man skulle dricka upp ett glas var 30 min så blir man ganska kalas och hallå man vill väl inte svepa i sig drickan utan få relaxa och njuta lite. När han gått och vi insåg vad var det han sa blev vi ganska arga. Vi bestämde oss för att lämna stället och på vägen ut gick jag fram till bartendern/servitören och drämde glaset på baren och sa..here you have your glas...haha.

Jag ska lägga upp några bilder här från Bryssel senare.

I helgen tänkte jag ta tag i att söka nytt jobb. Dels måste jag ha bättre lön, lönen jag har nu är ett skämt och känslan av att känna sig utnyttjad är inte kul. Jag menar jag jobbar 44-45 timmar (när det inte är bank holiday) varje vecka men trots det så hade jag typ mer när jag fick a-kassa från Sverige. Men måste också hitta ett roligare jobb.

Det är för litet företag och de har inte så mycket events osv så jag sitter mest gör samma saker hela tiden. Jag vill jobba mot deadlines, jag vill känna att jag skapar något som ska användas, vill känna mig behövd. Och det är ingen struktur eller koll. Managern vill att jag ska göra saker som liksom inte är mitt område, typ de skulle behöva en riktig webdesigner/programmerare. Visst jag kan koda lite men de förväntar sig för mycket, fattar inte att det är mer avancerat. Känns osäkert också, vet inte hur länge de behöver mig så jag vill hitta ett jobb som är mer fortlöpande behov.

Jag skulle gärna hitta jobb på en marknadsavdelning på någon större klädkedja eller inom resor. Jag förstår att språket är ett hinder och är otroligt glad att jag trots det lyckades få ett jobb. Inom marknad ingår ju ofta att redigera text. Där jag är nu så kollar en annan tjej snabbt igenom texterna och så gör jag ändringarna. Men jag förstår att andra då hellre anställer någon som är från UK som kan kolla texterna själv. Visst jag kan engelska men det är en helt annan sak att redigera text, vilket faktiskt kan vara svårt även på svenska. En annan sak att skriva sin text själv än att redigera andras texter som dessutom är "säljar/produkttexter".

Men jag ska göra ett försök att hitta ett nytt jobb, går det så går det. Annars får jag försöka hålla mig kvar så länge jag kan på stället jag är nu och så länge jag orkar hålla ut.

Jag har jobbig hemlängtan och känner mig ganska kluven med hur jag ska göra framöver. Hjärtat i mig vill bara flytta hem NU och jag undrar "vad gör jag här". Kanske känns det bättre om jag hittar ett roligare jobb, får hoppas. Hittar jag inget roligare jobb så flyttar jag hem i augusti. Om jag stannar längre är det enbart för mitt CV. Det ser ju helt klart bättre ut på CV med några fler månaders jobb här och får väl helt enkelt härda ut.

Dessutom tänker jag på att mitt kusinbarn flyttar hit i sept och ska jobba och bo här 6 månader. Det hade ju varit väldigt kul att utforska London ihop och få visa henne allt jag känner till efter min tid här.

Ska hem till Stockholm en weekend slutet av juni med Jimmy och Anne, det ska bli så otroligt kul och härligt och underbart att få komma hem, längtar jättemycket. Kommer nog att fälla en lyckotår när vi landat :) Och vad kul det ska bli att få visa upp Stockholm för mina vänner, speciellt på sommaren, när staden är som bäst.

Tänker ofta på Öland också, känns sorgligt att inte få uppleva en sommar hemma, underbara Öland. Och mamma och pappa...usch saknar.

Saknar faster, Björn och kusiner, min syster, mina vänner. Tiden här får mig att inse vad de alla betyder, familjen är viktigast.