Skugglegend

Skugglegend

Ta inte livet på för stort allvar, men slösa inte bort det

”Jag gläds, samtidigt som jag är innerligt trött på att alltid glädjas åt det lilla. Jag vet att det är en fin egenskap som jag tror att jag ärvt av min mor, men ändå.”

”Att finna och njuta ensamheten i en ensamhetslös tid och kultur är nog den största glädjen. Även om det liksom med så många andra njutningar handlar om något man inte kan avgöra när det har förvandlats till ett destruktivt mönster. Alla döljer vi svärtan i oss själva så hårt. Ljuger för oss själva. Intalar oss att det vi vill ha också är det vi behöver, intalar oss att det fega och bekväma är det rätta och sunda.”

Av Per Hagman

Jag har en bilddagbok men kände att jag saknar att skriva och därför blev det en blogg. Jag kommer att skriva om tankar, livet, funderingar, samhälls iakttagelser, åsikter, nöje, kultur och händelser.

Svenskar i London

2013Posted by Sofia Sun, March 17, 2013 14:19:56
Jag var på middag igår med några svenskar. Jag har inte varit speciellt sugen på att träffa svenskar men såg en tjej som skrev på Londonsvenskar att hon sökte nya svenska vänner som är lite äldre, 30-årsåldern. Hon organiserade en middag med alla som hade svarat henne så jag bestämde mig för att gå.

Jag tycker att det är lite jobbigt med svenskar som bor här för de flesta är väldigt positiva till London (...konstigt nog) och ganska negativa till Sverige. Jag tycker att det blir lite jobbigt eftersom jag efter en tid här tvärtom börjar se Sverige med nya mer positiva ögon. Visst jag kan hålla med om en del saker och Sverige har sina brister också men över lag är jag helt klart mer positivt inställd till Sverige än London och skulle aldrig stå ut med att bo här så länge som de har gjort. Jag känner inte att England är landet för mig. Hellre Frankrike om jag ska bo utomlands en längre tid.

Men det känns trist tycker jag att man inte har någon svensk man kan prata med om det man tycker är jobbigt och annorlunda från Sverige då de istället hela tiden försvarar London och England. Jag känner mig inte som en av dem riktigt.

En av tjejerna som hade bott här i 2 år, kortare tid än de andra, hon verka faktiskt känna lite mer som mig och att hon sakna Sverige.

Men jag har iaf Jimmy när jag vill beklaga mig över London, han är ju från Australien som är lite mer likt Sverige, så det är skönt att man har någon som förstår :)

Det komiska tycker jag ändå är att den tjejen som hade bott här längst av de svenska tjejerna, 8 år, hon verkade ha flera svenska vänner i London och åkte hem till Sverige var 6:e vecka. Och jag som istället undviker att träffa svenskar men är ändå mer positiv till Sverige :)